Är verkligen mysigt, lillen är otroligt behändig, både äter och sover bra. Allt borde verkligen vara toppen, jag har sluppit allt vad babyblues och förlossningsdepression heter. Mest troligt på grund av att mina mediciner för bipolariteten gör sitt jobb perfekt. Men i förrgår gjorde sig mitt största graviditetsproblem påmint: Foglossning!
Efter en eftermiddag på stan, med aningen för mycket raskt traskande valde fogarna att ge upp. Två dagar med stillasittande vila där jag inte vågade bära på lillen just om benen skulle vika sig under mig. Tack och lov har maken ett sådant jobb att han kan arbeta hemifrån, så han kunde hjälpa till att ta hand om liten. Visst det har bara gått fem veckor sedan förlossningen och foglossning kan ta upp till tre månader att läka ut.
Men det som har slagit mig är hur lite man har hört om foglossning vid graviditet. Och hur dålig man kan bli av detta lilla problem.
Jag vill därför dela med mig av min problematik, dels i ett försök att bearbeta en väldigt jobbig period i mitt liv, en period som många anser vara den bästa i deras liv, graviditet. Och dels vill jag informera om att man inte är själv, det är väldigt många som drabbas av detta och man ska inte tro att man är ensam!
Foglossning, vad är då detta egentligen?
Vårdguiden ger följande information: När man är gravid blir kroppens leder rörligare, särskilt i bäckenet, för att det ska kunna vidga sig under förlossningen så att barnet lättare kan komma ut. Detta kallas foglossning.
En del kvinnor får ont av foglossningen medan andra inte märker av detta alls. Oftast börjar besvären i mitten av graviditeten, men de kan också komma tidigare eller senare.
Det är vanligt att man har ont i ryggen under graviditeten, men all ryggvärk beror inte på foglossning. Foglossningsvärk känns bak i korsryggen, fram över blygdbenet, eller på båda ställena samtidigt. Det kan vara allt från ganska lindriga till mycket plågsamma besvär. Några få har så stora besvär att de måste använda kryckor eller rullstol för att ta sig fram.
Jag hörde tyvärr till den gruppen som räknas som "några få", gick med kryckor ungefär från vecka 23, mina foglossningar började i vecka 15 att störa mig med värk i ländryggen.
Behandlingen man kan få är egentligen inte så mycket mer än att hitta lindring, ju mindre besvär man har desto mer kan man försöka åtgärda det. Mycket av de tips som finns när man söker på nätet är riktade till de som har lindriga besvär. Tips på hur man ska träna för att lindra samt vad man ska undvika är saker som man med värre besvär inte ens funderar på.
Undvika trappor, ja så gått det går. Detta innebar för mig i och med att vi bor en våning upp utan hiss, att ja g mot slutet av graviditeten blev extremt isolerad eftersom jag inte orkade ge mig ut i en trapp för smärtan efteråt blev för jobbig. Barnmorskebesök och sjukgymnastik var mina enda besök. Min lindring av foglossningsbesvären innebar vattengymnastik och sjukgymnastbesök med massage. Hemma använde jag mig av min TENS-apparat (som även fungerade underbart under värkarbetet hemma). Sjukskrivning på heltid från november fram till förlossningen i mars. och självklart bäckenbälte och kryckor samt en make som tog hand om hemmet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar